Hej; jag heter Sputt, fastän jag kallas för Sputti. Jag föddes i april 2011 och kom till min adoptivfamilj när jag var ca åtta veckor gammal. Min första familj, där min mamma bor, var inte så snäll med mig och jag har haft det ganska svårt att lära mig lita på människor. Först under det senaste halvåret har jag på allvar kunnat lita på att människorna inte är hårdhänta med mig, men fortfarande är jag lättskrämd och tycker inte om plötsliga, höga ljud eller främmande människor som kommer på besök.

Jag är hankatt och kom tillsammans med min syster hit till min människofamilj, hon var nästan som en mamma för mig. Hon tvättade mig och tröstade mig. Hon var inte lika rädd som jag och klarade också mycket bättre av att anpassa sig till de nya människorna. Hon var den viga av oss. Ja ni skulle ha sett när hon klättrade högt upp i den stora asken på gården där vi bodde tidigare! Då var nog människorna rädda att hon skulle falla. Men inte! Hon kom så vigt ner därifrån, fast hon då bara var tre månader gammal. Jag vågade bara ta några klättertag och då var jag rädd att jag inte skulle kunna komma ner.

Min klumpighet är vida känd inom familjen.

Ja det var tider det! Första sommaren när vi lärde känna gräset, blommorna, träden och alla små djur!

Tid för en tupplur! Jag kommer igen.

Sputt